Mr pilotbrillor försvann i wall street kostymen
Jag vill berätta för er om festivalpojken. Det var sommar och det var kvällssol, varma dagar med svala nätter. Det var skogar och ängar och Converse Chuck Taylors. Det var falafel. Det var the Kooks och Hästpojken. Festivalpojken ja. Det var en brunhårig varelse med rufsig frisyr. Endast en eller kanske två centimeter längre än mig. Aviators. Kanske något stubb. Hans töntiga axelväska och hans cigaretter. De många festivalbanden runt hans handled avslöjade hans största intresse. Och allt var precis perfekt just där och då.
Nu är det kappor och jackor och vantar. Kängor, stövlar. Snöpinnar längs vägarna. Förkylningar och mörker. Kyla. Det är höst. Snart vinter.
Jag såg festivalpojken häromdan på stationen. Välkammat hår och välputsad. Vinterjacka. Kängor. Han såg väldigt upptagen ut. Inte som han gjorde i somras då allt var tillbakalutat och vinden tog med honom till nya platser och äventyr. Då allt kunde fixas med en kall öl i handen och ett skönt beat ur högtalarna.
Övergången sommar-vinter är ganska intressant. Eller deprimerande är kanske rätt ord. Från sommar och frihet och värme, tillbaka till den beiga vardagen. Antingen kan jag ju inse fakta och acceptera situationen. Sätta på mig halsduk och vantar varenda gång jag går ut. Men i ren protest behåller jag mina Converse på fötterna. För att påminna mig om sommaren, och att det kommer en till efter vintern. Det är det som får mig igenom dessa ruskiga, kyliga och mörka månader. Sen är det frihet och odödlighet. Det är hamburgare med majonäs. (210 dagar tills studenten, hänger du på?)
Kommentarer
Trackback
